Conjugaison de gönnen

Conjugaison du verbe gönnen [v.]

Infinitiv
Präsens

-gönnen

Indicativ
Präsens

ichgönne

dugönnst

ergönnt

wirgönnen

ihrgönnt

siegönnen

Präteritum

ichgönnte

dugönntest

ergönnte

wirgönnten

ihrgönntet

siegönnten

Konjunktiv
Präsens

ichgönne

dugönnest

ergönne

wirgönnen

ihrgönnet

siegönnen

Präteritum

ichgönnte

dugönntest

ergönnte

wirgönnten

ihrgönntet

siegönnten

Imperativ
Präsens

(du)gönne

Partizip
Präsens

-gönnend

Perfekt

-gegönnt

Verbes se conjugant sur le même modèle :

gönnen

Conjugaison du verbe gönnen [v.]

Infinitiv
Präsens

-gönnen

Indicativ
Präsens

ichgönne

dugönnst

ergönnt

wirgönnen

ihrgönnt

siegönnen

Präteritum

ichgönnte

dugönntest

ergönnte

wirgönnten

ihrgönntet

siegönnten

Konjunktiv
Präsens

ichgönne

dugönnest

ergönne

wirgönnen

ihrgönnet

siegönnen

Präteritum

ichgönnte

dugönntest

ergönnte

wirgönnten

ihrgönntet

siegönnten

Imperativ
Präsens

(du)gönn

Partizip
Präsens

-gönnend

Perfekt

-gegönnt

Verbes se conjugant sur le même modèle :

gönnen

Abréviations

Pos. Positif

Komp. Komparativ

Super. Superlativ